Publicerat av Markus Amalthea Magnuson den 20 mars 2011
Kategorier: Mjukvara · Universum · Varseblivning

Existentiella gränssnittselement

Liksom skönhet tydligen ligger i betraktarens öga, ligger också vad som tillskrivs simpla gränssnittselement i användarens existentiella fantasi.

Ett verktyg som ”Ironimaskinen” manipulerar varseblivningen av denna fantasi på ett mycket subtilt plan, minimala skiftningar i text leder till maximala förändringar av innebörd och därmed hur vi tänker; citattecken kring ett ord som ”krig” lyckas alltid frammana många bottnar. Men en manipulation av detta slag behöver inte äga rum för att liknande djup ska uppstå i det till synes banala, det räcker ibland med att placera saker och ting i en viss kontext, att tänka på dem från en viss vinkel.

Jag tänker inte ovanligtvis på döden. Även om det ytterst sällan är på ett ångestladdat sätt, utan snarare med stor hoppfullhet, kan ändå rätt dialogruta vid rätt tillfälle träffa precis rätt. Eller fel, beroende på hur man är lagd. Känslan är i alla fall av att stå vid randen av något:

Många är de dagar jag känner mig oerhört tacksam för att vara besparad från de allra flesta svårigheter, att kunna äta, sova med tak över huvudet, utbilda mig. Några är de dagar som ett gränssnitt väljer att påminna mig om att jag är lyckligt besparad från analfabetism:

Andra dagar talar högre makter via volymkontrollen, det är som att något dundrar och vill att jag ska vara mållös. Eller kanske känslan av att jag ingått förtryckarstruktur med den lilla ikonen:

Känslan av litenhet när följande ruta dyker upp är – som en vän uttryckte det – hjärtskärande:

En annan intressant ruta återfinns ironiskt nog i VLC. Det lugn som definitivt måste infinna sig för att jag nuförtiden ska kunna se en film från början till slut fördröjs aningen av ett plötsligt:

Möjligen en stor lättnad från livsbördan i största allmänhet, samt lite av en kändis i den existentiella gränssnittsvärlden:

Min storfavorit bland dylika element är ändå att det existerar en mjukvara som heter ”Konfliktlösare”. Jag minns inte var jag ramlade över denna från början eller var jag hittar den idag men någon därute skapade bråddjup genom denna geniala namngivning. Därifrån blir det bara bättre. Rubriken ”Inga konflikter” och dess tillhörande förklaringstext låter förstärka det generella i budskapet – inte bara finns det inga konflikter i detta enskilda fall, utan det finns kort och gott inga konflikter att lösa. På det stora hela, i världen, tänker jag.

Denna tanke flankeras av en ljuvlig ikon som går runt, runt. Det finns inga konflikter i hela universum och allt bara cirkulerar. Som pricken över i:et, eller citattecknet kring det oskyldiga ordet, fulländas dialogrutan av knappen ”Avsluta”. Jag kan inte minnas att jag vågade trycka på den, rädslan för att i och med detta råka utplåna hela planeten var alldeles för stark.

3 svar till “Existentiella gränssnittselement”

  1. hannes skriver:

    Så vackert inlägg, tack.

  2. Jonas skriver:

    Fint inlägg!

  3. tack
    (jag stannade på sidan)
    och nu tänker jag vara här

    här
    där då nu sen va? nu? hur jag va! nu

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *