Publicerat av Markus Amalthea Magnuson den 20 maj 2010
Kategorier: Film

Ett stort ögonblick i svensk filmhistoria

Det här är något jag velat dela med mig av så oerhört länge. Det är ett filmögonblick som för mig introducerades av Lars Wester, min lärare i filmkunskap under gymnasiet. Detta filmögonblick har legat och grott någonstans djupt ner i minnet och gjort sig påmint då och då, men jag hade tills för bara några dagar sen inte återupplevt det med egna ögon sedan första gången. En gång i tiden fick det mig att utbrista något i stil med ”Det här är det mest genialiska som gjorts inom svensk film!” vilket sedan togs tillbaka men som jag nu återigen är beredd att stå för. Låt oss börja.

1981 kom den första filmen om Jönsson-ligan, baserad på den danska förlagan Olsen-banden, om ett gäng smågangstrar som genomför minutiöst planerade stötar under ledning av det kriminella geniet Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson, underbart spelad av Gösta Ekman. Filmerna i serien växte till antalet och frångick förlagan i allt större utsträckning, och kom att bli mycket populära på svensk bio under hela 1980-talet. Mot början av 1990-talet avtog succén och många menar att endast de tidiga filmerna ens är värda att se idag, det knasiga spin off-projektet Lilla Jönssonligan pratas det inte ens högt om. Men precis innan detta förfall ser Jönssonligan & den svarta diamanten (Hans Åke Gabrielsson, 1992) dagens ljus, enligt somliga den bästa filmen i serien. Jag håller på alla sätt och vis med, men av helt andra skäl än de flesta. Filmen innehåller nämligen ett av de mest avancerade referensmaskinerierna jag sett i en svensk film, här finns verkligen ingen hejd.

Jag ska låta bilderna tala för sig själv och presenterar därför vårt första klipp, den vid snabb anblick i detta sammanhang helt ovidkommande men mästerliga Dr. Mabuses testamente (Das Testament des Dr. Mabuse, Fritz Lang, 1933). Det är den allra första scenen i filmen och bör definitivt ses med ljud:

(Ni får ursäkta artefakterna i början av klippet, YouTube gör något konstigt vid konvertering som jag inte har kontroll över.)

Det här var vad Lars Wester visade för oss en helt vanlig skoldag för många år sen, innan jag ens kände till den tyska expressionismens sköna värld, för att direkt därefter följa upp det med nästa klipp som visar första scenen från… Jönssonligan & den svarta diamanten:

Lika minutiöst som Sickan planerar brott, har (förmodar jag) Hans-Åke Gabrielsson i en svensk familjefilm från 1992 återskapat hela inledningsscenen från en film som gjordes 60 år tidigare och som vid det här laget nästan bara setts av väldigt filmintresserade människor; har svårt att tänka mig att mer än en handfull biobesökare förstod denna referens. Detta är alltså bara början. Vi hoppar en liten bit fram i handlingen, återigen Dr. Mabuses testamente:

(Återigen, ursäkta artefakterna.)

Även denna scen har i sin helhet återskapats i Jönssonligan & den svarta diamanten:

Jag är förbluffad och förförd. Nu är det förstås ingen hemlighet att inspiration hämtats från Fritz Lang, faktum är att vi redan i filmens inledningstexter kan läsa: ”Tillägnas Lang, Balling och Bahs” (där de två sistnämnda är skaparna av den danska förlagan) och filmen är i övrigt fylld av relativt tydliga referenser. Bara en sådan sak som att Peter Habers karaktär bär namnet Dr. Max Adrian Busé, det vill säga M. A. Busé / Mabuse. Filmerna om Jönsson-ligan har förstås även rent genremässigt en del av sitt arv i den gamla skolans kriminalfilmer, dit många verk av Fritz Langs kan räknas.

Men ändå tycks ytterst få känna till dessa kopplingar. Jag har hittills i mitt liv, trots en längre tids filmvetenskapliga studier, fortfarande inte träffat en enda person som vet vad jag pratar om när jag tar upp detta. En del har till och med spekulerat i att jag kanske hittat på alltihop, eller ”minns fel”. Att ovanstående videoklipp inte funnits tillgängliga på nätet förrän nu är kanske inte jätteunderligt, men att det inte ens i text nämns någon annanstans än i ett kort stycke på Wikipedia motiverar i sig mitt inlägg.

Sen tänker jag att detta kanske bara är ett extremt nördigt särintresse och inte uppskattas utanför en snäv krets filmvetare. I vilket fall som helst, håll till godo!

(Här finns samtliga fyra videoklipp som en spellista.)

4 svar till “Ett stort ögonblick i svensk filmhistoria”

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Markus Magnuson, Markus Magnuson. Markus Magnuson said: Barnvagnen: Ett stort ögonblick i svensk filmhistoria http://bit.ly/97T8oA […]

  2. Kim skriver:

    mitt liv känns aningen bättre och mer meningsfullt efter att ha läst den här posten, tack för upplysningen! jag har nästan alltid känt på mig att det var more than meets the eye i Jönssonligan-filmerna

  3. annika skriver:

    min filmlärare på gymnasiet Steve Jansson pratade om referenserna i Svarta diamanten också. men sen skrev han ju Sista kontraktet med Hans Åke Gabrielsson så det är kanske inte är så konstigt!

    hur som helst, grymt bloggat.

  4. Robo skriver:

    Just det du tar upp är det jag själv minns tydligast av vad jag fick lära mig under filmvetenskapen när jag gick på gymnasiet i surahammar.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *