Författare: Markus Amalthea Magnuson
Publiceringsdatum: 4 november 2009
Webbadress: /2009/11/04/dataspelen-och-sedligheten/
Dataspelen och sedligheten
Det gläder mig att en mindre kontrovers uppstått kring spelet Call of Duty: Modern Warfare 2. I dagarna läckte någon en sekvens från det kommande spelet på YouTube. Sekvensen visar hur terrorister mejar ner civila personer på en flygplats, och det är just det faktum att detta inte var något slags cut-scene utan en faktiskt spelbar sekvens som har upprört. Det ska tydligen sända osunda signaler att låta en spelare göra sådana val, att skjuta på civila, eller på poliser som i fallet Grand Theft Auto som nämns i artikeln ovan. Med andra ord uttrycks krav på god moral och sedlighet i dagens dataspel.
Jag vill därför nu hävda en ”Barnvagnens första lag”, nämligen att ju högre ljudande krav på sedlighet på ett medium, desto mer har mediet mognat. Det är nämligen precis sådana krav som ställdes på biografer i början av 1900-talet, då man ansåg att dessa var hemvist för ett omoraliskt leverne som ytterligare späddes på av själva filmernas innehåll. Men det var inte dagens tänkta omoral i form av excesser i våld och naket, utan t.ex. ogifta kvinnor på barer eller relationer över rasgränserna. Saker som vi idag skrockar åt men som då debatterades på största allvar. Videomediets relation till sedligheten behöver väl knappast utvecklas, då de flesta är bekanta med videovåldsdebatten på 1980-talet.
Faktum är ju att kontroverser kring vad som får skildras i olika medier uppstår med jämna mellanrum och har gjort det i princip lika länge som några medier har existerat. Motståndet mot våldsskildringar är ofta den gemensamma nämnaren, men man kan i de flesta fall ana underliggande och mycket mer omfattande tankar kring vilken moral som ”bör” uppvisas i olika mediers skildringar av världen.
För att återgå till ”Barnvagnens första lag” så är det väldigt få idag som skulle hävda att det på något sätt är fel av en filmskapare att skildra massaker av civila på film, eller för den delen att visa hakkors. Många skulle snarare hävda att sådana saker är en nödvändig form av realism om filmens berättelse kräver det. För att tala klarspråk så ses filmen alltså som konst, vilket inte var självklart runt 20-30 år efter filmens födelse. De moderna dataspelen har uppnått ungefär denna ålder idag, och det är med ett litet leende man kan konstatera att även detta medium måste genomgå samma initiationsriter som filmen behövt göra i sin ungdom.
I Tyskland är det enligt lag förbjudet att visa hakkors om det inte sker inom historiska eller konstnärliga sammanhang. Till det sistnämnda hör filmen idag, men ännu inte dataspelen. Kontroversen kring Call of Duty: Modern Warfare 2 är ännu ett tecken på att den synen håller på att förändras.
© 2009 Markus Amalthea Magnuson
Den här texten är licensierad enligt Creative Commons (http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/) och får i oförändrad form spridas fritt i icke-kommersiellt syfte så länge upphovsperson och källadress anges.
Kan också varmt rekommendera denna kamptext skriven av en gamer från Venezuela, om det allt dystrare tillståndet i landet gällande bland annat frihet, censur och våld: http://www.boingboing.net/2009/11/05/venezuela-chavez-adm.html