Den 10 februari invigdes filmarkivet.se, ett digitalt tillgängliggörande av runt 300 nyrestaurerade filmkopior från arkiven vid Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket. Jag är i största allmänhet oerhört uppskattande av initiativet, eftersom det är ett så oerhört intressant material som så få någonsin har sett eller ens vet existerar. Under mina filmvetenskapliga studier satt jag många gånger med en handfull andra studenter i en mörk biograf på Gärdet och tänkte: ”Det här har nog bara filmstudenter sett.”

Minns med särskild värme AB Hasse W. Tullberg Stockholm 1920 av Ragnar Ring, ett slags presentationsfilm för det företag Hasse W. Tullberg startade, som vid tidpunkten sysslade med bland annat bokproduktion. Man hade nyligen gett sig in i reklamfilmen vilket också dokumenteras i denna film, därför ett slags metadokumentation. Vi får följa varje litet led i produktionen, från tomma pappersvalsar till färdiga, fullt illustrerade bokkonstverk. Det är verkligen något alldeles särskilt med att få en så pass visuell inblick i en mekanisk process som annars är osynlig. Liknande fascination upplevde fler än jag under barnprogramstiden då det visades pedagogiska filmer som framställde tillverkningen av t.ex. stenkulor, blyertspennor eller andra vardagliga objekt.

Det är precis denna sortens film filmarkivet.se inriktar sig på: reklam- och journalfilm, dokumentationer, instruktioner, med andra ord så kallad efemär film – film som är tillfällig i tid och rum, flyktig, ämnad för ett mycket specifikt sammanhang. En del av dessa filmer kan tangera konstfilmen eller åtminstone bära på experimentella drag: dokumentationer som experimenterar med poesi, reklamfilm som experimenterar med visuella uttryck, och så vidare. Det är också en väldigt speciell sorts experimenterande eftersom det inte kommer i första hand från konsthåll, ett uttryck för det som x kallade camera stylo – att måla med kameran. Snarare än en specifik konstnärlig idé handlar det oftare om vad man kan göra med filmmediet, t.ex. hur tekniken kan vidgas på olika sätt.

Här presenteras några av de filmer jag hittat på filmarkivet.se som bedriver en eller annan form av experiment på det audiovisuella planet.

Levande färg (Gösta Werner, 1961)

Autodidakten Erik H. Olson tillverkade skulpturer av ett stort antal glasskivor som polariserades med hjälp av genomskinlig plastfilm och därefter byggdes samman i olika vinklar, framkallandes oräkneliga skiftningar i reflektioner och refraktioner. Tekniken patenterades av Olson och fick av en KTH-tekniker namnet optochromi. Här har Olsons verk filmats av centralfiguren Gösta Werner, experimentfilmare, teoretiker och filmprofessor, till sin död för två år sedan världens äldsta filmregissör – han blev 101 år gammal. Kameran åker sakta omkring och uppenbarar ständigt nya färger som sedan återigen sakta tonar ut, en eterisk, mondriansk ljusdans.

Paris d-moll (Peter Kylberg, 1964)

Mer föreställande ljus hittar vi i Paris d-moll som kan sägas tillhöra den klassiska genren stadssymfoni, något man ägnade sig betydligt mer åt på 1920- och 30-talet än idag; genrens definitiva verk anses ofta (med rätta) vara Mannen med filmkameran (Dziga Vertov, 1929). Den stadssymfoniska formen verkar dock återupplivas med jämna mellanrum, som i just denna Paris-symfoni från 1964. Till tonerna av kärv kyrkorgel visas allehanda reflektioner mot glasytor: neonskyltar mot caféfönster, lyktor mot vattenpölar och diverse andra ljusfenomen som idag möjligen framstår som aningen ospännande. Det hela bryts däremot någonstans halvvägs för att övergå i långsamma åkningar längs slaktade djur och gotiska katedraler ur fågelperspektiv, montagegrepp som gör Paris d-moll till en märklig och sevärd film.

Mölnlycke Rayatråd – ”Aladdins lampa” och ”Symfoni” (1945)

Apropå symfonier har jag under de senaste dagarna ständigt återkommit till dessa fantastiska reklamfilmer för sytråd, som även visades på Bio Victor under invigningen av filmarkivet.se i mitten av februari. Webbplatsens material lider förstås av kraftig brist på animation, vilket är tråkigt eftersom det ändå funnits en strävan att tillgängliggöra film som aldrig funnits att tillgå tidigare. Tidig svensk animation hör väl till något av det mest sällsynta man kan se både på biograf och i andra medier.

Reklamfilmen har stundvis fungerat som något av en experimentyta för animation, vilket ju gäller än idag. Det animerade materialet på filmarkivet.se återger dock inte denna omständighet särskilt väl utan det är istället idel svartvit gubbe i frack, pratbubblor med repeterade tvåbildsanimationer och otrevliga rasschabloner.

De ljuvliga undantagen är då ”Aladdins lampa” och ”Symfoni”, två animerade reklamfilmer som visas i ett segment. Den första filmen är väl inte heller den ett under av modern etnicitets- och kvinnoskildring, men ägnar sig åt helt fantastisk handtecknad  animation enligt en böljande trådsymmetri i fem färger. Alla föreställande figurer upplöses till slut i närmast abstrakta linjer, innan dessa i sin tur omvandlas till en animerad logotyp. De fem linjerna återkommer i nästa film då de agerar notrad på vilken noter visuellt synkroniserar med musiken, samtidigt som vågformer/trådformer dyker upp runtomkring.

Det är inte ont om ledtrådar (pun intended) pekandes på var inspirationen till reklamfilmen ”Symfoni” kommer ifrån. Utöver själva titeln är dessa geometriska konstruktioner en alldeles uppenbar hänvisning till svenskfödde dadaisten Viking Eggelings animationsklassiker Diagonalsymfoni från 1924.

Dalmålningar på film – sju magra och sju feta kor (1951)

En av de i mina ögon allra underligaste filmerna på filmarkivet.se är en animerad reklamfilm för Sparbanken som mixar Egypten, dalakonst och bibeln i ett fullkomligt bisarrt manér som jag fortfarande inte kunnat avgöra om jag hatar eller älskar. En folkdräktsklädd kungafigur sitter på en horustron med ankh-symbol i handen, puffar pyramidformade rökmoln ur sin pipa och tar det byrokratkloka beslutet att låta magasinera överskott på tillgångar efter en dröm han haft om sju magra och sju feta kor, en berättelse hämtad från Gamla testamentet (1 Mos 41) där Josef tyder den egyptiska kungens drömmar. Här blir det istället en allegori över banksparandet, något som bär på betydligt mindre psykedeliska konnotationer än filmens estetik övrigtvis framkallar.

SAAB 7 km/tim – krock (Bo A. Vibenius, 1972)

Om Sparbankens egyptenfilm rent visuellt är något av det märkligaste som finns att se på filmarkivet.se så vinner den här reklamfilmen för SAAB helt klart i kategorin märklig musik. Filminformationen anger vid musikfältet kort och gott ”Moog”, troligen för att man inte känner till kompositören/musikern. Någon har i alla fall till höres sysslat med fri improvisation vid analogsynth till oklar grad inspirerad av filmens höghastighetsfilmade frontalkrockar i 7 km/tim. Oklar eftersom någon tydlig koppling mellan bild och ljud inte överhuvudtaget föreligger. Detta är hursomhelst ett njutbart litet verk.

Enligt utsago kommer 300 filmer till läggas upp på filmarkivet.se under året, vilket jag ser mycket fram emot. Tyvärr finns några tekniska skavanker på sidan som ter sig ganska irriterande. Sökfunktionen verkar inte helt hundra, när jag söker på ”animation” får jag inga träffar, trots att flera filmer har detta ord i sin beskrivning. Det verkar inte heller finnas någon möjlighet att prenumerera på sidan via RSS, eller ens e-post. Hur användarna ska kunna följa publicerandet av dessa ytterligare 300 filmer på ett enkelt sätt, vet jag inte. Dessa irritationer kommer säkerligen åtgärdas i sinom tid, det är fortfarande en helt fantastisk sida.