Dagens Nyheter skriver om Stockholms stads beslut att outsourca förvaltningens samlade IT-drift, ett beslut som togs i somras och som bland annat påverkar skolan i hög grad. Jag har till och från jobbat som IT-tekniker på en kommunal grundskola i Stockholm och har därför funderat kring detta beslut och diskuterat det med andra tekniker och övrig personal, framför allt lärare. Kanske är min erfarenhet inte representativ för alla skolor i Stockholm, men jag tänkte i alla fall försöka förmedla en del av den kritik som finns mot den kommande outsourcing-processen. Jag utgår här från skolornas situation, men beslutet gäller övrig förvaltning också, t.ex. bostadsbolag och andra kommunala bolag.

Hårdvara och tillbehör

Stockholms stads samlade IT-drift kommer att övertas av Volvo IT, ett företag som inte har någon större erfarenhet av teknisk drift i kommunal eller ens offentlig förvaltning. Den övervägande faktorn som talade för Volvo IT i upphandlingsprocessen var priset, de kunde helt enkelt leverera den billigaste lösningen. Vad som kommer att ske rent praktiskt är att skolornas samtliga datorer byts ut mot nya, leasade datorer som tillhandahålls av Volvo IT. De gamla datorerna får inte säljas eller ens användas, utan ”tas över” av Volvo IT som själva säljer den utrustning ”som är värd” något och förstör (!) resten. Väldigt många skolor i Stockholm leasar redan i nuläget datorer och kringutrustning från olika leverantörer, men inte heller dessa får användas utan kommer förmodligen ligga och samla damm i ett skåp tills avtalen löpt ut. Med andra ord kommer skolorna betala leasingkostnader för datorer de inte har möjlighet att använda.

Varför får då tidigare inköpta och leasade datorer inte användas? Jo, för att i den helhetslösning som ska appliceras så är nyckelordet certifiering. All slags utrustning som ska kopplas in i skolan och dess nätverk måste vara centralt godkänd av Volvo IT, vilket förstås handlar om kvalitetssäkring, men som riskerar att orsaka en oerhörd tröghet i den praktiska IT-användningen. Det är nämligen fortfarande inte helt klart vilken slags utrustning som har dessa certifieringskrav på sig. Gällde det enbart datorer kanske det inte skulle vara ett problem, men det kan faktiskt handla om varenda pryl ner till minsta tangentbord och usb-minne. En lärare skulle alltså inte kunna plugga in sitt medhavda minne utan att först ha fått det certifierat av Volvo IT. Dessutom betalar skolan för denna certifiering, en kostnad som tas ut per objekt. Ytterligare en knivig situation som uppkommer på grund av detta faktum är följande: eftersom objektet efter denna första certifiering är godkänd att användas i hela Stockholms stad så kommer en enskild organisation (t.ex. en skola) att ensam stå för certifieringskostnaden, därefter är det fritt fram för alla andra att använda samma objekt. Hur ska det ekonomiska ansvaret fördelas mellan de olika förvaltningarna? En framåtskridande skola som satsar på IT och vill ligga i framkant kommer alltså att straffas ekonomiskt genom att behöva betala långt större certifieringskostnader än andra skolor.

Mjukvara och mångsidighet

På mjukvarusidan handlar det som så ofta om att samtliga program ska tillhandahållas av Microsoft, detta innefattar nätverk, operativsystem och applikationer. En progressiv utveckling mot öppen källkod och standardformat som bedrivits på en del skolor, och som hade kunnat ingå i en större strategi om den politiska viljan fanns, omintetgörs och ersätts av en enda kommersiell aktör.

Den skola jag jobbar på har stationära datorer med Windows i de flesta klassrum, där skrivande, surfande och liknande sysslor är vanliga. För mer prestandakrävande syften som ljud- och videoredigering finns både stationära Mac-datorer i bildsalar, samt en uppsättning bärbara Mac-datorer som kan flyttas runt efter behov. Utöver detta har också i stort sett alla lärare varsin bärbar Windows-dator för sitt eget arbete med t.ex. schemaläggning, planering, e-post, informationssökning med mera. Skolan har en egen Linux-baserad server som driver hemsida och andra tjänster, samt en Mac-server för att smidigt kunna serva alla Mac-datorer på skolan.

En mångsidighet har här växt fram under flera år, där inköp och drift av datorer utgått från de faktiska behoven och från lärares och elevers önskemål; en enda modell passar inte alla. Vill man i bilden syssla med animation så kan man välja den mjukvara som är bäst för ändamålet, oavsett vilket operativsystem som krävs. En ”gammal” bilddator kan återanvändas som skriv- och surfdator åt ett klassrum eller lärarrum som behövde en extra. Användarna (lärarna och eleverna) får jobba med det operativsystem de är vana vid, oavsett vilket det är, samtidigt som möjlighet ges att lära sig övriga system och program eftersom de finns på skolan.

Men i fallet Volvo IT så gäller det motsatta, nämligen att ett enda operativsystem och en enda uppsättning program ska passa alla.

Service och kompetens

I nuläget jobbar ungefär 250 personer med IT-drift i Stockholms stad, men enligt den bedömning som Volvo IT gör finns det i framtiden bara behov av 100 av dessa. Förvisso rekryteras dessa 100 över och får behålla sina jobb, snarare än att nyanställning sker via bemanningsföretag eller liknande, men faktum är ändå att 150 av de personer som är bäst lämpade och har mest erfarenhet av IT-driften får gå. Dessa uppsägningar är för övrigt en väsentlig post i den förväntade besparing på 60 miljoner kronor om året som sägs vara en del av syftet med hela outsourcing-processen. Man sparar alltså pengar, men den väsentliga frågan är: vad förlorar man i värde?

All service ska enligt avtalet med Volvo IT skötas av deras egna tekniker, med en garanti om att fel och problem ska åtgärdas inom 24 timmar. Det låter väldigt bra och effektivt, om det inte vore för att en sådan tidsmässig garanti är helt verklighetsfrånvänd. En godtycklig 24-timmarsgräns motsvarar inte på något sätt hur lång tid det faktiskt tar att lösa problem, och framför allt: olika problem bör lösas olika fort. För att exemplifiera:

• En äldre dator som inte används och behöver en ominstallation innan den åter kan tas i bruk behöver inte åtgärdas inom 24 timmar, det kan utan problem få ta en vecka.
• En skrivare som börjar strejka på eftermiddagen en torsdag måste i princip fungera fredag morgon för att inte orsaka kaos när veckobrev inför nästa vecka ska ut till åtskilliga årskurser under fredagen.
• En projektor som inte startar precis innan en lektion kanske måste åtgärdas inom tio minuter.

Med andra ord så tar olika problem olika lång tid att lösa, och bör också göra det utifrån en önskad prioritet. Det hjälper inte en lärare att en tekniker kan vara till hjälp inom ett dygn om hjälpen behövs här och nu. Häri ligger den överlägset största fördelen med att ha egen, fast IT-personal på en skola, nämligen att någon alltid finns tillgänglig för support. Att kunna ringa till någon i huset som kan komma och hjälpa till inom några minuter är ovärdeligt och kan i somliga fall rädda en hel lektion. Men förutom denna specialiserade hjälp så fyller supporttekniker också en annan roll på skolorna, nämligen att rent generellt lära ut IT-kunskaper till de som är intresserade eller känner ett kunskapsbehov. Support behöver nämligen inte alltid handla om ett specifikt problem som ska lösas, utan kan lika ofta handla om resonemang kring hur en viss uppgift kan utföras, hur ett visst program kan användas eller vad som ”går att göra” i klassrummen rent tekniskt.

Det här är inte bara något jag hittar på för att upphöja mig själv i egenskap av tekniker, utan det är enligt min erfarenhet ett uttalat önskemål från lärarhåll, något som ses som en stor trygghet. Många lärare jag har pratat med tycker det är till oerhört stort stöd att veta att det finns någon på plats som ”kan datorer” i största allmänhet, att veta att det bara är att ringa ett nummer för att få svar på frågor. Eller att gå med sin krånglande dator till någon på plats, få hjälp direkt, eller lämna datorn där med något slags uppskattning om när den kan vara fixad, och då kunna hämta upp den på samma ställe.

Ytterst är detta nämligen en fråga om ansvar och därför också om politik. En tekniker från Volvo IT har ansvar för att de problem som uppstår ska lösas, men där slutar också ansvaret. Som fast tekniker på en skola har du samma ansvar, men utöver det finns också enligt mig ett ansvar om att vara med och driva skolans IT-strategi framåt, bland annat pedagogiskt genom att lära ut datorer och mjukvara till lärare och elever då det behövs, och också teknisk förbättring av IT-driften genom nya lösningar och idéer. Att uteslutande använda sig av externa tekniker betyder att IT-kunnig personal bara finns på skolan när specifika problem ska lösas. Saknas definitiva personer (tekniker) att fråga om övriga saker kommer dessa frågor istället riktas till de lärare som ”råkar” vara datorkunniga av eget personligt intresse, med andra ord läggs en extra arbetsbörda på personal som ”egentligen” är lärare.

Tryggheten i att ha fasta tekniker – och med dem deras pedagogiska roll – försvinner när de sägs upp till förmån för externa tekniker. Ansvaret för skolans allmänna IT-utveckling läggs i händerna på ett helt separat, kommersiellt företag. Att detta företag skulle ha ett sådant intresse, utöver vad de i kontrakt åtagit sig, är förstås helt orealistiskt.

Ideologi

Ni anar förstås vartåt mitt resonemang lutar. En process (i det här fallet IT-utvecklingen i skolorna) som skulle kunna vara ett resultat av politisk vilja eller rentav vision, placeras istället hos ett enskilt företag på en marknad. Att Volvo IT är bättre lämpade att ansvara för den tekniska driften är inget jag personligen håller med om, men det kan åtminstone diskuteras. Att de däremot skulle vara bättre lämpade att utforma de kommunala grundskolornas IT-strategier än skolorna själva och den kommunala förvaltningen, är fullständigt absurd med tanke på den uppenbara intressekonflikten.

Beslutet att outsourca Stockholms stads IT-drift motiveras med att det sparar pengar, samt att alla skolor och övrig förvaltning kommer få en gemensam, modern IT-standard. De idag existerande 44 000 datorerna försvinner utan ersättning, pengar måste betalas för resterande leasingavtal, och certifiering måste finansieras ur skolornas egna fickor. Skolorna utrustas med toppmodern teknik, men den är inte överhuvudtaget ändamålsenlig eller anpassad efter de olika behov som finns.

Jag ser ett helt annat motiv till beslutet, ett som är helt och hållet ideologiskt, nämligen att det enligt sittande, blåa styre i Stockholm alltid är önskvärt att privatisera offentlig verksamhet. Det gemensamma ägandet ska minimeras, även i ett fall som detta där inga berörda parter verkar se några fördelar. Slagordet tycks ofta vara ”effektivitet”. Även om man ser stora fördelar med en centralisering av IT-driften hade detta inte behövt göras via ett externt företag, man hade lika gärna kunnat centralisera i en kommunal förvaltning. Men även detta osar offentlig sektor och är därför inte ett alternativ i en blå kommun. Dagens Nyheters artikel tyder på att många skolors IT-kostnader kommer att fördubblas, samtidigt som personal sägs upp. Då kan man fråga sig följande: vad hade istället en fördubblad IT-budget på varje enskild skola kunnat åstadkomma utan någon outsourcing?

Att lägga politisk utveckling i händerna på företag är kanske det mest icke-visionära man som kommun kan göra, eftersom detta innebär att helt och hållet ge upp kontrollen över den.