Malin den blodtörstiga
Bara för att Malin bestämde sig för att ta en promenad, betydde det inte att hon kände för att gå ut. Det handlade snarare om att känna asfalten mot skosulorna, friktionen, motståndet. Något att säga till sina vänner när de frågade om livets karaktär: friktionen och motståndet. Malin ville köpa fler saker, en fullgod anledning att bege sig ut på stadens gator. Vad kan komplettera mitt liv? undrade Malin medan hon knallade på under andaktsfull tystnad. En teknikaffär, full av det senaste inom modernt leverne? Nej, knappast. Det handlar mer om utseende, varför ska jag äga teknik när jag kan äga en vacker hatt? Unga människor har ju inte fullt grepp om det världsliga.
En man stegade mot Malin, tunga och trötta steg. Steg som vittnade om flera års ångest och förtvivlan. Kanske var mannen hemlös och utfattig? Kanske var han bara inte tillfreds med sitt liv? I vilket fall som helst var han full av skit, och han tänkte helt bestämt förstöra unga Malins köpglädje. Förmodligen inte medvetet, men i alla fall med gott samvete. Det var så här han sade till Malin: “Din smutsiga lilla sak, lägg av det är uppnosiga leendet om du vill leva ett långt liv!” En sådan oförskämdhet går inte obemärkt förbi, vet vi som läsare. Även Malin hade känsla för sådana saker, och gav mannen en redig smäll på käften. “Du ska inte stå i vägen för mig och min vilja!” utropade hon medan hennes kraftiga knytnävsslag regnade över mannens anlete. Blodet forsade i strida floder.
Sådan var Malins person. Inget fick stå i vägen för hennes kommersialiserade nycker, vare sig det var dag eller natt. Malin var en god kund, en medveten konsument, en vacker kvinna. Samhället kan se ut så i vissa fall, och vi andra får stå och se på. Tur för oss att hon bara är rent fiktiv, annars hade vi alla legat i rännstenen med blod i mungiporna och skrikit om nåd. Malin visar tyvärr ingen nåd, för Malin är en tänkande människa.