Knarkmygel i Ankdammen

I Midsommarkransen gick jag på tunnelbanan och färdades mot Slussen. Vid Mariatorget steg en man på, han hade en lustig utstyrsel. På huvudet hade han en keps och på kepsen hade han monterat en enorm handske. Det var en sådan där vit handske som Musse Pigg har, med endast fyra fingrar. Men den var mycket stor. Mannen bar en röd jacka och ovanpå jackan hade han snört fast en lapp med texten “Knarkmygel i Ankdammen”.

Ett par platser bort satt en bastant kvinna som gjorde en massa rörelser med tungan när hon pratade, ungefär som Janne Schaffer när han spelar gitarr. Hon sade till mannen med handsken på huvudet:
— Ankdammen, ja det är här det.
— Ja, svarade mannen.
Han hade hela tiden ett mycket brett leende och han verkade vara glad och hade säkert en positiv inställning till livet, trots att han såg lite sliten ut.
— När eru född? frågade kvinnan.
— Sexti
— Nittnasexti?
— Ja, just det, nittnasexti? svarade han.
— Då är du… två år yngre än mig, jag fyller fyrtiåtta nästa gång.
— Ja, jag fyller… fyrtiett
— Nä, inte fyrtiett väl?
— Nej, trettisex… eller nä, fyrtisex fyller jag
— Ja, precis, fyrtisex
Mitt emot mig satt en ung kvinna med blont, kortklippt hår. Hon hade en stor ateljeportfölj i A2-format, en sådan man förvarar teckningar och målningar i så att de inte tar skada vid förflyttning. Den unga kvinnan satt och log åt konversationen, hon log ohämmat och lyckligt.
— Minns du sjuttitalet? fortsatte kvinnan med tungan.
— Va? svarade mannen.
— Minns du sjuttitalet?
— Ja, sjuttitalet! utbrast han glatt.
— Sjuttitalet, då vare bra va?
— Ja, sjuttitalet var bra, då va man ungdom och så
— Det var verkligen fint, sade kvinnan med nostalgi i rösten och blicken.
Den unga, blonda kvinnan log ännu mer och själv log jag åt hela situationen. Där satt jag och betraktade det hela och det kändes varmt och mänskligt i största allmänhet. Men det var rätt kallt i vagnen. Nu stannade vi vid Slussen och jag steg av tunnelbanan. Hon med ateljeportföljen steg också av, de andra satt kvar. De kanske pratade vidare om 70-talet men jag gick hem.

Av Markus Amalthea Magnuson