Kärlek är bekräftelse, en bekräftelse på att du finns och är betydelsefull.

Men…

… de ord du yttrar, kommer jag alltid att tolka på ett annat sätt. Även om jag nickar instämmande förstår jag alltså inte vad du säger. Detta är språkets barriär. Det vi säger kan alltid brytas ned i meningar, ord, stavelser och komma-tecken. Hela den förståelse för språket som vi under vår livstid bygger upp bestämmer hur vi tolkar varann.

… även om våra kroppar möts, så kommer de på atomnivå egentligen aldrig nudda varandra. Detta är den fysiska barriären. I slutändan är det inte min hand du håller i, utan en avbild formad av repellerande, elektromagnetiska krafter.

… de färger jag ser, ser du på ett annat sätt. Alla visuella stimuli passerar först ett filter i hjärnan, där vårt psyke bestämmer vad det låter oss se. Någon möjlighet att se saker på samma sätt finns därför inte. Min mediterande gröna färg är kanske din helvetiskt röda.

Människan är dömd till ensamhet. Ensamheten kom samtidigt som förmågan att se var kropp som separerad från den andre. Var kropp gör sina egna val på livets stig, och kommer vara evigt dömd att gå hela vägen själv.

H.W, 2006-01-30