Ensam i min stuga
Jag sitter här, allena, i natten, i min stuga. Jag sitter ensam i min stuga, och skriver. Musiken dånar i mitt huvud. Jag vaggar sakta av och an.
Min lilla stuga ligger utposterad högt uppe på en kulle, dit inga bilar når. Jag har inte haft gäster sedan sjuttiotalet.
Min hela familj omkom i kriget, då jag som yngling flydde hit. Ibland besöker jag byn för att inhandla ris, potatis, växter och kött, men i övrigt ser jag till att undvika allt mänskligt liv. Jag trivs bra här. Allena, mitt i natten, i min stuga.
Jag sitter ensam i min stuga, och skriver. Musiken dånar i mitt huvud. Jag vaggar sakta av och an, men jag trivs här. Så här har jag levt så länge jag kan minnas, och så kommer jag också att dö.
Jag gillar inte att städa kvarten, för på golvet finns det kryp. Längs med väggarna ligger de. Förr i tiden hade jag hit en kärring som städade, när det blev för svårt, men på de små smutsiga kronor jag lever har jag inte längre råd. Krypen får därför göra mig sällskap.
Jag sitter ensam i min stuga, och skriver. Musiken dånar i mitt huvud. Jag vaggar sakta av och an.