Publicerat av Markus Amalthea Magnuson den 26 april 2010
Kategorier: Musik

Första vandringen

Jag möts av beskedet att Bo Hansson avlidit, vilket för mig är en enormt stor sorg. Denne man utgör en av grundpelarna i hela mitt musikintresse idag, för sin egen musik som är helt fantastisk, som musiker, men också som inspiratör till ett antal andra artister som sammantaget utgjorde en helt ny musikalisk era i mitt liv en gång i tiden. Bo Hansson och hans orgel har alltid varit den röda tråden. Det hela vreds ytterligare ett varv då Hansson slog sig ihop med en annan av mina stora musikhjältar Eric Malmberg och gav ett antal spelningar under namnet Dubbelorganisterna, vilka jag hade turen att bevista minst tre gånger – så vitt jag minns.

Mitt första minne. Befinner mig på en utomhusfest i Vinterviken den 25 augusti 2007 och har ätit oerhörda mängder god mat men också försökt bli full på folköl. Fler vänner dyker snart upp med riktig alkohol och det visar sig att de hela tiden suttit i andra änden av gräsmattan utan att ha kunnat få tag på mig. Det blir mörkt och en massa band har spelat som jag då aldrig hört namnet på men idag högaktar. Bo Hansson spelar nästan sist, kanske med Eric Malmberg, men också en mängd andra musiker från bland annat Dungen. Flyter omkring bland ljud och ljus och mår i största allmänhet idiotiskt bra. Tidigare under dagen hade Eric Malmberg stått och skällt ut någon i Trummor & Orgel för något slags skada på en orgel som jag antar var Malmbergs och hade lånats ut mot löfte om försiktighet.


Foto: altemark

(När jag tittar på vilka som besökte samma spelning via last.fm inser jag att flera människor var där som jag då aldrig ens hade hört talas om men idag är vän med. Musikens vägar äro outgrundliga.)

Mitt andra minne. Bo Hansson spelar på Fasching, kanske den första spelningen i Stockholm efter det att namnet Dubbelorganisterna börjat cirkulera och fasta bandmedlemmar finns. Med andra ord är Hansson återigen aktiv livemusiker för första gången på väldigt många år. Eric Malmberg är den andra orgeln och trummorna spelas av Niklas Korsell som jag tidigare sett i Sir Eric Beyond and the Avant-Garde på Trädgården i Stockholm, där basisten Sara Wilson från ett av mina favoritband under gymnasiet – First Floor Power – också var med. Sistnämndas åtminstone tre första album producerades av Jonas Jonasson i bob hund som är ett av de enskilt viktigaste banden i mitt liv.  Tillbaka till Fasching. Jag och en vän satt på balkongen och var hänförda, även om det redan då var sorlgigt uppenbart att Bo Hansson inte var helt kapabel att spela orgel längre. Långa stunder kunde han stanna upp och bara stirra tomt på Eric Malmberg, kanske för att försöka minnas melodier och ackord. Eftersom Malmberg kan spela orgel som två personer lyckades det hela alltid växa tillbaka till en helhet, men ändå viss frustration i våra sinnen.


Foto: altemark

Mitt tredje minne. Besöker hastigt och lustigt Emmaboda-festivalen under ett dygn då en vän ringt till mig på väg med bil och erbjudit skjuts och gratisbiljetter, eller något åt det hållet. Detta bör ha varit 2008 men kan också ha varit 2007. Dubbelorganisterna spelar och är också ett av få bandnamn jag ens känner igen på denna festival, minns att jag kände mig gammal och ur led med populärmusiken. De spelar betydligt mer från Sagan om ringen än tidigare men Bo Hansson har svårt att bibehålla koncentration mer än ett par låtar åt gången. Mitt i spelningen annonserar Eric Malmberg en paus för att Hansson ska kunna ta några öl och kedjeröka lite, som jag förstår det. Andra halvan av spelningen betydligt bättre.

Har inget minne av när jag kan ha hört Bo Hansson första gången, men jag vet att det var Sagan om ringen och att jag aldrig hade hört något liknande. Bokstavligt talat. Alla ljuden var för mig nya, uppbyggnaden av låtarna, svänget. Allt detta öppnade ett nytt kapitel i mitt liv och för det kommer jag vara Bo Hansson evigt tacksam.

Uppdatering:

Skriver klart den här texten och publicerar den, inser att Rasmus skrivit och publicerat en text nästan exakt samtidigt som tangerar samma saker på många sätt. Aningen kusligt fast egentligen inte så konstigt kanske. Liksom titeln ”Utvandring” är min titel på denna text första spåret på ett Bo Hansson-album men också talande för hur hans musik för mig var den första vandringen in i ett nytt landskap.

3 svar till “Första vandringen”

  1. […] Första vandringen on 26 April 2010 at 10:05 […]

  2. […] Första vandringen Barnvagnen Hej då, Bosse Hansson […]

  3. […] Copyriot skriver mycket bra och varmt om sitt minne av Bo och skivan El-ahraira. Så även Barnvagnen som delar med sig av sina Hanssonminnen. Throw me away har också uppmärksammat den flyhäntes […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *