Läs gärna hela texten, fundera över innehållet, och hör av dig.

För några år sen läste jag om hur Jens Lekman hamnat i trubbel på grund av sina samplingar, själva grunden för mycket av den musik han har skapat. Strikt juridiskt är det olagligt att sampla utan att ha inhämtat tillstånd från upphovsrättsinnehavaren, och i de allra flesta fall måste man också betala ganska friska summor pengar till förlaget som har publicerat musiken man vill använda. Jens Lekman hade fortsättningsvis istället rotat fram riktigt gammal musik, där upphovsrätten inte längre gällde, en procedur som var väldigt tidskrävande.

Oavsett vilka åsikter man har om upphovsrätten – själv är jag ingen stor vän av nuvarande upphovsrättslagar – är det alltså riskfyllt att sampla så länge man inte råkar ha en massa pengar. I mitt fall handlar det oftast om att lägga musik på film, vilket egentligen är exakt samma sak som att sampla. För att hålla sig på “rätt” sida av lagen löser de flesta filmskapare utan budget detta genom att spela in egen musik, egenkomponerad eller av kompositörer som varit döda i mer än 70 år. Samtidigt som jag applåderar de som alltid skriver egen musik till sina filmer, så är det inte alltid något som eftersträvas, utan en nödlösning.

Andra tar helt enkelt risken, de använder den musik de vill använda och hoppas på att ingen ska märka något, vilket faktiskt oftast fungerar. Men sen råkar den där amatörproduktionen du gjorde med dina kompisar uppmärksammas på andra håll, kanske visas den på filmfestival eller i teve, och plötsligt ligger du riktigt risigt till eftersom det bara är en tidsfråga innan din “olagliga” sampling upptäcks av den organisation som förmedlar rättigheter för musiken. Utvägen är den metod som alltså tillämpas av Jens Lekman också många andra; att använda musik som inte längre skyddas av upphovsrätten. Väljer du dessutom inspelningar som är mer än 50 år gamla kan du lagligt rippa dessa och använda dem direkt, någon nyinspelning krävs inte.

Däremot kan det vara snårigt att ta reda på vilken musik som befinner sig i denna kategori, detta var också hela ursprunget till den här webbsidan. Jag tänkte att en automatiskt uppdaterad lista borde finnas, som via publika databaser alltid håller koll på vilka verk och vilka inspelningar som lagligt får användas för sampling av olika slag. Resultatet blev alltså Skattkammaren – namnet är tänkt att föra tankarna till oupptäckta eller sedan länge bortglömda guldstycken – som nu äntligen finns tillgänglig i något slags enkel beta-version.

Så, vad bör göras fortsättningsvis? Det finns redan från början vissa inneboende problem med Skattkammaren, varav det största är att källmaterialet inte är särskilt omfattande. Jag har velat använda mig uteslutande av öppna databaser, i nuläget använder sig Skattkammaren därför enbart av Musicbrainz. En idé är förstås att kombinera flera olika öppna databaser, en möjlighet jag inte har utforskat särskilt mycket än så länge. Vidare är självklart drömmen att kunna tillgängliggöra själva materialet i färdiga ljudfiler av hög kvalitet. Vad som skulle krävas för att möjliggöra detta är något slags garanti för att filen är rippad av mig själv eller någon annan som avsäger sig alla former av rättigheter till filen. Jag har undersökt de publika arkiv över inspelningar som finns tillgängliga, och i princip inget av materialet som i skrivande stund (februari 2009) listas på Skattkammaren går att hitta i dessa arkiv.

Ju mer jag skriver desto mer inser jag att Skattkammaren i sin nuvarande form är ofärdig, endast påbörjad. Jag hoppas att så många som möjligt kommer med förslag på vad som kan göras med sidan, hur den kan användas, hur man kan gå vidare. Målet med skulle lite generellt kunna definieras:

Skattkammaren ska tillgängliggöra allt ljudmaterial som inte längre skyddas av upphovsrätten.

Med detta i åtanke, maila förslag och idéer, jag tar tacksamt emot allt tänkbart. Alla former av förslag på samarbeten kommer att tas på största allvar. Här är en anspråkslös TODO-lista som kan tänkas gälla tills vidare, förhoppningsvis utökad den med tiden, tolka alla frågetecken ordagrant:

(Bilden till vänster är “Vasilisa” av Ivan Bilibin.)

← Tillbaka