DUNGEN

Mina damer och fasaner

Mina damer och fasaner,
nog hälsar ni väl på nån gång?
Ni är lätta och lagom,
men kissa på er i alla fall.

Men nånting skrämmer mig.

För att man pundade i skolan,
bara för man inte sa förlåt,
för att man bygger egna grejer,
slutar det alltid med ett gräl.

Men nånting skrämmer mig.

Stackars lilla glin,
mätt på medicin,
vara fin och lida pin,
[?].

Men nånting skrämmer mig.
Men nånting skrämmer mig.