Precis som jag vid mina stundande filmvetenskapliga studier en höst för två år sedan kände en enorm entusiasm inför att äntligen få fördjupa mig akademiskt i ett mångårigt intresse, drabbades jag idag av samma makalösa lycka över att kunna ägna hela året åt konsthistoria. Barnvagnen växte ju fram som projektionsyta för alla de idéer som cirkulerade på filmvetenskapen men som aldrig uttrycktes i uppsatser och essäer, i korridorer och på krogar, och således textualiserades för mitt fortsatta tänkandes skull – och för er. Den logiska slutsatsen av detta är att Barnvagnen därför kommer handla betydligt mer om konst framöver, givetvis in anslutning till film och media i stort; got to keep the drastiska associationer coming. (Även den oberoende spelvärlden utövar gravitation på mig just nu.)

Välkommen till 2011 års upplaga av Barnvagnen.