Mest framstående var förstås Riven som snarare kan ses som en händelse än ett spel. Vi var många som ritade egna kartor, resonerade, diskuterade i skolan och på telefon, jämförde tankesätt; helt enkelt en djupt intellektuell, högst social och känslomässigt engagerande upplevelse.

Som enorm anhängare av grafiska äventyrsspel – som jag alltid nöjt mig att kalla point & click eller interaktiva filmer, kände inte ens till den här termen – verkar det som fantastisk läsning. Hoppas du slänger upp arbetet på bloggen, annars får du gärna maila.

Minns i ”The X-Files Game” när jag som entusiastisk 11-åring fascinerades av att klicka runt på agent Craig Willmores dator, sittandes framför min egen PC. Kändes verkligen som att ha dyrkat sig in i en persons privatliv, och man glömde helt bort karaktären som spelades ur första persons perspektiv. En metaskärm, som såklart är desto vanligare, men ändå intressant.