Publicerat av Markus Amalthea Magnuson den 2 november 2009
Kategorier: Mjukvara · Politik · Teknologi

iPhone och nätneutralitet – en paradox

Jag finner det underligt att de mest hängivna anhängarna av öppenhet, nätneutralitet och besläktade frågor ändå väljer att anamma ett av de mest slutna systemen för mobiltelefoni, nämligen iPhone. När jag säger ”slutet system” tänker jag i det här fallet särskilt på följande:

  • Apple avgör vilka program du får köra på din iPhone. Tänk dig en situation där din datortillverkare hade rätt att bestämma vilka program du fick köra på din egen dator, eller för den delen vilka webbsidor du fick besöka, dessa är ju egentligen också program. Detta vore förstås en situation långt mer absurd än om din nätoperatör fick ett sådant inflytande, skillnaden är att nämnda situation redan är fullt implementerad i fallet iPhone.
  • Du måste betala för att få utveckla program för iPhone. Apple tar i nuläget ut en avgift på 99 dollar (cirka 700 kronor) för att du som utvecklare ska få tillgång till de verktyg som krävs för att föra över din kod till en iPhone. Notera att motsvarande verktyg (än så länge…) är gratis för Mac-utveckling.
  • De två ovanstående punkterna sammantagna innebär att utveckling av öppen källkod för iPhone i praktiken är omöjlig. Även om du i teorin kan få tag på själva koden så måste du betala för att kunna köra den. Med andra ord tar Apple död på en outtalad men vedertagen princip för fri och öppen programvara, nämligen att den ska finnas tillgänglig gratis.

Det finns andra negativa aspekter av mjukvaruutvecklingen för iPhone, man skulle t.ex. kunna argumentera för att den öppna mjukvaruutvecklingen för Mac dräneras på talang och engagemang till förmån för den slutna iPhone-ekologin, eftersom det där finns långt större löften om ekonomisk utdelning, något som eldas på både av Apple och dess underhuggare. Men nog om det.

Jag minns att jag tänkte på detta under Juliagruppens första seminarium som handlade bland annat om just nätneutralitet, men också om infrastruktur, särintressen och aktivism på nätet. Det är slående hur många i den teknologiska eliten som använder iPhone, vilket i sig inte är konstigt eftersom den är ett teknologiskt under vilket förstås väcker teknologers lust. Men samma människor ägnar samtidigt mycket energi åt att debattera kring öppenhet och hävda rätten till t.ex. nätneutralitet. Jag skulle vilja påstå att detta är högst paradoxalt.

Sorgligast är när någon i en diskussion om det öppna nätets framtid hävdar marknadens förmåga att avvärja de hot som finns mot öppenheten. Att vanliga konsumenter t.ex. kommer att välja de operatörer som inte begränsar åtkomsten till hela nätet, eller de mobiltelefoner som bygger på öppna format och standarder. Detta är argument jag vill minnas faktiskt uttrycktes på det där seminariet, vilket är skrattretande eftersom den skara människor som tydligen ska vara mest medveten om hoten mot öppen teknologi själva väljer ett av de idag mest slutna systemen. Om inte de mest medvetna människorna undviker icke-neutrala system (hårdvara, mjukvara, nät), varför skulle då övriga användare göra det?

(Här någonstans finns en mer allmän diskussion om konsumentmakt, men jag lämnar den därhän för tillfället.)

Det går inte att förespråka nätneutralitet å ena sidan men mjukvarumässig icke-neutralitet å andra sidan, de är nämligen två sidor av samma mynt.

Texten ovan skrevs för en tid sen, nu när jag läst igenom den på nytt för publicering kommer här några ytterligare tankar:

En cynisk slutsats skulle kunna vara följande: om endast en viss nätoperatör med ensamrätt kunde leverera Facebook, Twitter och samtliga Google-tjänster skulle en överväldigande majoritet av vanliga användare välja denna operatör utan att blinka. Idén om nätneutralitet skulle inte ens finnas i användarnas medvetande. Min poäng är att så länge innehållet som levereras är tillräckligt bra så struntar folk fullständigt i de mer långsiktiga implikationerna.

Tänkbar invändning 1: Debatten kring nätneutralitet syftar inte till att förespråka viss teknik. En invändning mot denna invändning kan vara att man vare sig man vill eller inte förespråkar viss teknik genom att använda den, visa upp den och prata om den. Det skapas alltså en norm.

Tänkbar invändning 2: Jailbreak. En invändning mot denna invändning är att man inte på något vis kan förvänta sig att vardagsanvändare av datorer och mobiltelefoner också ska vara hackers.

Faktum kvarstår: vi vill ha nätneutralitet, när vi väl betalat en operatör för att leverera internet så vill vi ha tillgång till hela internet. Vi vill ha mjukvaruneutralitet, när vi väl köpt en dator vill vi kunna ladda ner och köra de program vi själva väljer. Apple tillåter inte detta utan avgör enväldigt vilka program vi ska ha tillgång till, dessutom på helt godtyckliga grunder.

Ville man vara lite elak skulle man kunna säga att många är för nätneutralitet i teorin men inte i praktiken.

12 svar till “iPhone och nätneutralitet – en paradox”

  1. Anders skriver:

    En poäng värd att tas upp. Jag tror personligen inte att konsumenter ät förutseende eller intresserade nog för att välja de alternativ som gagnar den framtida marknaden.

    Dock tror jag att smartphone-vågen är i sin vagga, varför det är många iphones här och där. En förutsägelse är att Apple kommer tappa greppet i takt med att alternativen förbättras och växer (Android-lurar, Nokias nya serier etc).

    • Markus Amalthea Magnuson skriver:

      Nokia känns ju extremt intressanta för framtiden, det faktum att Maemo bygger på Linux och att utvecklarverktygen körs i Debian/etc. tycks väldigt hackervänligt och kan nog locka väldigt många utvecklare.

  2. Chrisk skriver:

    Intressant inlägg. Jag tror inte att vägen till nätneutralitet och ett fritt och öppet internet går vid individuella konsumentval.

    Man skulle till och med kunna vända och säga att erfarenheten av de låsta och stängda produkterna gör att man förstår själva problemet bättre.

    Trots att jag tokanvänder Apples stängda produkter, flyger flygplan och har ett stängt Teliaabbonnemang, ser jag inte det som ett politiskt ”föredöme”. Jag tror inte på den sortens politik, utan snarare på att finna alla möjliga strategier för att krossa dessa monopol och inlånsningstendenser. (Ex att jailbreaka är ett bra sätt att förstå hur tekniken låses ned).

    • Markus Amalthea Magnuson skriver:

      Även om förståelse av system och teknologier (eller t.ex. politiska processer för den delen…) är ett föredöme och möjligen en väg till öppenhet så betyder ju inte det automatiskt att särskilt många kommer att eftersträva sådan förståelse.

      Jag menar ju i inlägget att den där erfarenheten av stängda och låsta system inte ens finns i den vanliga användarens medvetande; erfarenheten gör inte att någon (undantaget en liten grupp upplysta hackers) förstår problemet bättre, för den stora massan existerar inget problem!

  3. monki skriver:

    Jag tycker inte att det är så mycket av en paradox (säger jag som juliagruppare och iphoneanvändare). Debatten handlar om att man inte ens ska behöva välja mellan en operatör med inlåsta extratjänster och en annan operatör med basutbudet, snarare än om att välja det minst låsta alternativet i varje given situation. Det är då det blir politik istället för moral.

    Så som mobilmarknaden faktiskt ser ut idag måste tyvärr det här valet göras.

    Med olika styrmedel kan de här situationerna undvikas. Och på olika nivåer kan inlåsning motverkas på olika sätt. Det är något vi måste utforska. Hur motverkas facebooks inlåsning, iphones inlåsning och deutsche telecoms inlåsning med en kombination av olika metoder? Jag skulle inte förespråka samma lösning i alla situationer, varför det inte bara handlar om en principfråga om ”marknaden” ska kunna lösa situationen eller ej.

    • Markus Amalthea Magnuson skriver:

      Jag håller med om mycket av detta, däremot tycker jag definitivt att det vad gäller ”marknaden” också faktiskt är en principfråga. Många anser ju att marknadslösningar rent principiellt (snarare än t.ex. reellt eller historiskt) löser eller kommer att kunna lösa vissa problem. Det betyder inte att man själv nödvändigtvis måste applicera principer på samma frågor, men visst är marknaden en principfråga, för en del är det ju till och med en ideologi.

  4. Markus Amalthea Magnuson skriver:

    En annan aspekt med lite mer filosofisk slagsida är ju: när är en teknologi ”låst” eller ”sluten”? Det är inte något jag särskilt tydligt kan definiera för mig själv, och jag vet att om du frågar t.ex. en GNU-anhängare och en Mac-utvecklare vad som är ”öppen” teknologi kommer de svara ganska olika ändå.

    Kan programvara för Mac någonsin kallas öppen? Även om applikationens kod är öppen källkod och licensierad enligt t.ex. GPL eller BSD, så är operativsystemet, systembiblioteken (och förstås hårdvaran) fortfarande stängd och otillgänglig.

    Och så vidare.

  5. monki skriver:

    Andra gör det till en principfråga, ja. Men där tycker jag det intressanta blir att säga att marknaden bara är ett medel. T.ex. tror jag att marknaden kommer skapa öppna sociala nätverk på webben, men inte att den kommer lösa internets infrastrukturs öppenhet.

    Erfarenheten tror jag också är viktigt. Nätpolitiken kommer ju ur erfarenheten av användning av nätet och dess öppenhet, det går inte att resonera sig form till på förhand.

    • Problemet är väl bara att begreppet ”marknaden” förvränger en massa saker som inte i någon egentlig mening ingår i en marknad. När officiella personer (typ Torstensson eller liknande) pratar om internet så tänker de uppenbarligen på det som en mängd aktörer som levererar tjänster på en marknad. Underförstått finns här också en pengaekonomi med i bilden.

      Men saken är ju den att enorma delar av internet inte rör sig på en sådan marknad, särskilt vad gäller den mjukvarumässiga infrastrukturen så skapas och upprätthålls den på ideell basis. För att inte tala om allt innehåll som skapas (gratis och utan vinstintresse) av användare.

      Jag tycker marknadstanken alltför mycket tillåts ta över diskussionen, jag säger som jag sa på twitter för några dagar sen:

      ”Upphovsrättsdebatten har förvridits så att alla parter förväntas lösa skivbolagens ekonomiska problem i första hand.”

      Samma gäller frågor om nätneutralitet, jag förstår inte varför vi ska bry oss om marknaden överhuvudtaget, det kan väl aktörerna på marknaden göra?

      (Nu överdriver jag med flit, men det skäms jag inte för.)

  6. monki skriver:

    Alla teknologier är låsta och öppna på något sätt skulle jag säga. Det handlar om möjlighetsrummet och vilka hinder det finns för att använda en teknologi på ett visst sätt. Om vi använder begreppet lite löst så är all teknologi som pluggar in i eluttaget i väggen en låst teknologi

  7. […] This post was mentioned on Twitter by rasmusfleischer, Markus Magnuson. Markus Magnuson said: Barnvagnen går till attack mot iPhone-användare som förespråkar nätneutralitet. http://bit.ly/2OxYic […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *