Publicerat av Markus Amalthea Magnuson den 1 oktober 2009
Kategorier: Feminism · Mjukvara · Teknologi

Öppen källkod och slutna gemenskaper: det är inte sexism, det är ”något annat”

Det händer regelbundet att en kvinna inom open source-världen påtalar det faktum att denna värld är väldigt mansdominerad, både i antal och vad gäller den allmänna samtalstonen. Mest uppenbart blir det i den stereotypiseringen många gör sig skyldiga till när de talar om ”användarna” eller ”utvecklarna” som generella grupper, men samtidigt mer eller mindre konsekvent refererar till de smarta programmerarna som killar/snubbar/guys och till de ovana användarna, de som vill ha enkla gränssnitt, som flickvänner/mammor/mormödrar. Vanliga resonemang:

”Min flickvän är den perfekta försökspersonen för att ta reda på om en dator/ett gränssnitt/ett program är enkelt att använda.” (exempel)
(Underförstått: För flickvänner/kvinnor är dåliga på datorer.)

”Det är nån snubbe som har skrivit x.” (exempel)
(Underförstått: För kod skrivs av snubbar tills vi vet något annat, a.k.a. den manliga normen.)

”Men kan tant Agda använda den?” (massor av exempel)
(Underförstått: Äldre kvinnor är absolut sämst på datorer.)

Och så vidare. För varje sådant här exempel kommer en man som känner sig oförättad att lägga tid på att googla fram ett motexempel, för att sen triumferande kunna hävda att någon ojämställdhet inte råder. Fenomenet är enormt utbrett i kommentarsfälten på diverse bloggar och tekniksajter. Redan här känner jag att den här texten skulle kunna utmynna i en långt större diskussion om mäns förnekande av den ojämställdhet som råder, men jag hoppar istället raskt vidare till en färsk händelse inom just open source-kretsar.

Ubuntu-grundaren Mark Shuttleworth höll nyligen ett föredrag (video) på Linuxcon 2009, kring koordinerade Linux-släpp och andra aspekter av Linux ekosystem. Men ett antal av besökarna reagerade på hur Shuttleworth genomgående talar om utvecklarna som män (”hardware guys”, ”software guys”, ”gnome guys”, ”free software guys”, etc.) och om kvinnor som de som inte fattar vad dessa guys håller på med:

…making sure that your printer, your mom’s printer, my grandma’s printer, just work out of the box… if we can do the same with sound, if we can do the same with wi-fi, we can do the same for various other amazing subsystems that are going to come into the kernel… if we approach this from the perspective of saying ”How do we make this just awesome for end users” then we’ll have less trouble explaining to girls what we actually do.

Tilltaget är förstås pinsamt, särskilt eftersom det inte handlar om tanklöst fikasnack med kompisarna, utan om en större konferens där Shuttleworth som talare representerar hela Ubuntu-projektet, ett projekt som dessutom långt mer än andra Linux-distributioner gör en stor sak av just inkludering och mångfald.

Carla Schröder skriver utmärkt om hela händelsen och använder sig av mängder med talande citat från Shuttleworth, men likväl präglas kommentarerna till Schröders artikel av oförståelse:

Sure he used grandma and mom references as they are typical computer non-literates (objectively speaking). He even said, I admit superfluous remark, ”then we’ll have less trouble explaining to girls what we actually do”, but it was clearly meant for laughs and not for real. (länk)

Mammor och deras mammor är alltså objektivt datorokunniga, men mest anmärkningsvärt är idén om att den sistnämnda kommentaren ”bara var på skoj”, vilket förstås stämmer; för männen i publiken! Skämtet var riktat till männen (”vi”) i publiken och tänkt att vara roligt för männen i publiken.

Sexist? Seriously? What a stretch. Sure he could have been more warm and fuzzy in his mentionings but really. Mark Shuttleworth is an important face for the FOSS community. Compare him to Richard Stalman, Eric S. Raymonds or even Linus. He’s the best shot Linux has in making it. Don’t sully his rep by making weak claims. (länk)

Förutom att göra sig skyldig till samma logik som diverse idioter i samband med Roman Polanski-debaklet, det vill säga att Mark Shuttleworth är moraliskt ursäktad för eventuella snedsteg eftersom han är en så ”viktig” person, så framkommer här en desto vanligare syn bland kommentarerna till den här sortens artiklar, nämligen att författaren (i det här fallet Carla Schröder) överreagerar. I mina ögon tyder denna uppfattning på allvarliga empatiska svårigheter, en oförmåga att faktiskt sätta sig in i hur någon annan tänker, känner och resonerar. Hur många liknande fall av sexism som än uppmärksammas, tycks en viss grupp män fortfarande tro att vart och ett av dessa är helt och hållet isolerade händelser, och att reaktionerna på dem inte har något att göra med större strukturella problem. Logiken säger därför att ”det var ju bara en sexistisk kommentar, det är väl inget att bry sig om, stå upp för dig själv kvinna” utan en tanke på att det kanske egentligen var ännu en sexistisk kommentar, i en fortfarande sexistisk sammanslutning, i ett fortfarande sexistiskt samhälle. Att bli förbannad är då en självklarhet, inte en överreaktion, och det är en uppmaning! Fler intressanta aspekter dyker upp i kommentarerna, vi fortsätter:

This isn’t sexism, this is someone trying to find sexism. Don’t get me wrong, I am male, but I view women just as equal if not better than me. (länk)

Kommentarsförfattaren tycks tro att det räcker med att säga att man är för jämställdhet för att automatiskt också vara det i praktiken, något som han själv genast motbevisar i fortsättningen av sin kommentar:

Not all girls are computer illiterate, but generally speaking guys have always been the stereotypical nerds. Now if there’s one thing we know about stereotypes, it’s that they’re hardly ever a true generalization. Honestly, have you ever tried explaining linux to a non-tech girl? They look at you like your… a nerd. As for the ”guys” comment, I’ll agree that maybe he could have used an asexual term, but honestly ”guys” is a common term that refers to a group of people, and for all you know he could work with a bunch of men, which would take care of half of the guys comments. (länk)

Här anförs det klassiska argumentet att ”men vadå, det är ju mest män som sysslar med mjukvara, jag säger inte att det är bra, utan att verkligheten ser ut så”. Häri ligger en sammanblandning mellan det deskriptiva och det normativa: hur ”verkligheten ser ut” (vilket förstås i sig alltid kan ifrågasättas) är en beskrivning av nuet, men vad Schröder och andra talar om är ju hur framtiden borde se ut. Jag minns att Annika Lantz för inte så länge sen intervjuade Ola Billger (sportchef på Svenska Dagbladet) och Nils Palmgren (sportchef på Dagens Nyheter) om hur de ser på rapporteringen kring kvinnliga idrottare kontra manliga. Samtliga redaktörer var eniga om att ”läsarna” inte är lika intresserade av kvinnosport, och att det därför blir mindre av den varan i publiceringen. Lantz undrar då om inte en ökad publicering kring kvinnliga idrottare skulle kunna öka intresset för kvinnosport hos läsarna (självklart!) och får även här medhåll från intervjupersonerna. Men ändå lyckas Billger sedan makalöst påstå att det inte ingår i deras journalistiska uppgift att generera intresse, med andra ord ska de agera deskriptivt och inte normativt:

Det är så pass få som intresserar sig för damallsvenskan i fotboll […] men i grunden måste damfotbollen generera sitt eget intresse, det kan ju inte vara mediernas uppgift i grunden att generera intresse. (Ola Billger)

Att någon på chefsposition på en av landets största tidningar visar större medvetenhet kring samspelet mellan medier och samhälle, och heller inte tycker att medierna har något eget ansvar, är direkt skrämmande. Programmet finns att ladda ner här och det nämnda inslaget börjar ungefär vid 51:05.

Tillbaka till bloggkommentarerna. Det sistnämnda citatet (liksom många av de andra kommentarerna) nämner att ”guys” är ett neutralt begrepp som beskriver en grupp av män och kvinnor, men vi vet redan att det inte är så Shuttleworth använder begreppet eftersom han vid ett annat tillfälle i sitt föredrag uttryckligen nämner kvinnor som särskild grupp (”…you don’t want some other guy, or girl, coming along and trampling that…”) vilket Schröder också nämner. Det argument som stör mig mest är följande:

Maybe you should rethink your stance on sexism. You’re showing a lot of hostility towards a guy who gave a speech about software. Why don’t you write a blog about how the Church has constantly degraded women, or how women make less money than men in America. I’m not against feminism, but I think you could focus on an actual problem, and not just bad choice of words. (länk)

Författaren säger rakt ut att sexism inom mjukvaruvärlden inte är ett (stort) problem, att det finns ”riktiga” frågor att ta tag i (vilket påminner mig om det legendariska ”klasskamp går före kvinnokamp” som fortfarande kan höras i vissa vänsterkretsar…) vilket på sätt och vis är det yttersta förnekandet. Inte nog med att sexismen i dessa kretsar skulle vara ett smärre problem, tydligen existerar den inte ens. Trots, som sagt, att mängder av liknande fall uppmärksammats de senaste åren.

Det är fortfarande sorgligt hur många män fortfarande symptomatiskt förnekar att det handlar om sexism i de här fallen, att det snarare handlar om något annat: ”osköna kommentarer”, ”klumpiga formuleringar”, att det var ”osmidigt sagt” eller ”inte världens roligaste” och så vidare, ”enskilda händelser”. Särskilt män som har varit involverade i open source-världen ett tag borde fundera över huruvida kvinnor exkluderas från denna värld, och om så är fallet, detta inte kan vara en direkt följd av sådana saker som just jargong, stereotypisering och förutfattade meningar, och inte minst med hur projekten syns utåt som i fallet Ubuntu och Mark Shuttleworth.

Det här blev ett längre inlägg än jag hade tänkt, förmodligen för att jag tänkt på de här sakerna en längre tid men inte förrän nu haft något naturligt forum att uttrycka det i. Jag hoppas att fler män ska kunna diskutera detta som det problem det faktiskt är, istället för att avfärda det som obetydliga, enskilda händelser. Framför allt hoppas jag att fler män ska våga säga ifrån, hittills har det mest varit kvinnor som uppmärksammat problemet, vilket kan ge en falsk bild av att det bara är kvinnor som störs av detta. Kom ihåg: alla vinner på jämställdhet, även män.

Uppdatering: Håkan Waara hänvisar också till en liknande diskussion apropå ett föredrag om CouchDB tidigare i år, sammanfattad hos Geek Feminism Wiki som för övrigt gör en långt tydligare och intressantare analys av situationen än vad jag gör i det här inlägget.

4 svar till “Öppen källkod och slutna gemenskaper: det är inte sexism, det är ”något annat””

  1. Håkan skriver:

    För några månader blev det världens debatt runt en couchdb-presentation som hette ”perform like a pr0n-star” och inkluderade bilder på nakna tjejer i sig. Bland annat _why var väldigt kritisk. Du skulle nog vara intresserad av det, det finns en del länkar samlade här: http://geekfeminism.wikia.com/wiki/CouchDB_talk

    • Markus Amalthea Magnuson skriver:

      Tack för länken! Har lagt till den i slutet av inlägget för tydlighetens skull. Däremot verkar _whys inlägg möjligt att hitta nu när han försvunnit från internets mångdimensionella yta, han verkar till och med ha avaktiverat sina sidor på Internet Archive någon gång under 2008. Om du vet var det finns att läsa får du gärna säga till.

  2. Håkan skriver:

    (forts) Som mest läsvärt minns jag _why:s inlägg, men även anmärkningsvärt är DHH:s (rubyonrails-ledarens) svar som stödde presentationen.

  3. R skriver:

    Min flickvän är den perfekts försökspersonen implicerar väl bara något om personens flickvän, inte om kvinnor i allmänhet?
    Angående guy används det väl till personer av manligt eller okänt kön?
    Jag tolkar objectively speaking som statistiskt menat, inte som att det gäller för varje enskild person.
    Bara för att de diskuterar om framtiden är det inte en korrekt slutsats att de talar normativt. Varje vision om en (inte alltför avlägsen) framtid måste präglas av kompromisser mellan normativt och deskriptivt.
    Jag tycker också att tidningschefens kommentar är vettig. Tidningen finns till för att skriva om sådant som läsarna är intresserade av, inte för att ge alla fenomen lika mycket uppmärksamhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *